WE! WORKING EQUITQTION – TRÄNING SÖNDAGEN DEN 7 DECEMBER 2025!
Så var det dags för höstens WE-träning! Den brukar vara ett trevligt alternativ till den sedvanliga extraträningen. WE inspirerar till att tänka framåt men ändå bibehålla balans och smidighet hos både ryttare och häst. Vi har aldrig haft något extradjur i pappformat (t.ex. en tjur) i manegen och tur är väl det… För när vår f.d. ridskolehäst Nessie fick syn på en gästande islandshäst blev hon helt förbytt när den började tölta! Nessie blev så skärrad att hon fick lämna övningen.
Annars genomförde ekipagen dagens WE (dressyr- resp. teknikdel) med den äran. Lite publik hade även följt med.
Efteråt blev det en trevlig samling i fikarummet med gott fika, hästsnack och utdelning av diplom samt minnesrosett.

ATT LÄRA UT DEN S.K. RYTTARKÄNSLAN!
För ett tag sedan hade jag en äldre bild på mitt skrivbord med en ryttare till häst på ett löpande band. Ekipaget hade en massa markörer på sina kroppar och man skulle avläsa ett koordinatsystem. Genom databearbetning skulle man sen kunna uppfatta den tredimensionella rörelsen. På bilden ser man en vänsterdominant häst som går bakom hand och ryttaren viker sig något i sin vänstersida. Hästen är brun med vita prickar (markörer) och min man frågade om det är en Pippi-häst… Okey, han vet hur Lilla Gubben såg ut – vit med mörka prickar (målade!).
Nu firar ju Pippi 80 år så det passar ju jättefint att visa Pippi (Inger Nilssson) på Lilla Gubben på Kise Marken 1969! Inger Nilsson är från Kisa och är en gammal elev till undertecknad. Inger på sin fina häst Maestoso (e. Idealist – Gaspari) hade fina framgångar i alla discipliner upp till lätt A-nivå.

Nu har man gått ännu längre i hur man ska lära ut den s.k. ryttarkänslan. Med appars hjälp ska man kunna hålla takten. Varför inte ha en melodi i huvudet eller lyssna på en metronom? Och behöver en ridlärare, tränare, domare verkligen en massa AI-hjälpmedel för att lära ut ryttarkänslan..? Jag tycker vi håller på att tappa en gammal kunskap. Maria von Essen berättade hur hon upplevde sin ryttarkänsla och upptäckte att hon felade på sin känsliga Invoice. Det tar sin tid att förstå ryttarkänslan och vissa hästar kräver verkligen att vi blir mer lyhörda och inte stöpta i en AI-form. Maria sitter otroligt vackert nu och resultaten visar uppåt.

RYTTARKÄNSLANS INLÄRANDE! OCH HUR LÄR MAN UT RYTTARKÄNSLA?
I Ridsport nr16, 2025, fanns en gammal bild från kursen med Sally Swift i mars 1989. Jag blev glad när jag såg den, inte bara för att jag var medarrangör utan mest för att en elev frågade mig i höstas om man kommer ihåg Sally Swift i ryttarvärlden!?! Sally Swift lärde ut hur ryttaren behöver behärska sin egen kropp för att uppnå harmoni med hästen. Balans och symmetri ger ju spänst och harmoni!
Sally Swift nämnde också hur svårt många ridlärare, tränare, ryttare har att förstå hur man hanterar kroppen. Eleverna får bara anvisningar vad de ska göra. Hjälperna blir tyvärr ofta okänsliga och ologiska, vilket gör många hästar förvirrade, spända eller avtrubbade!

BETTETS BETYDELSE!
Hästens mun, tandstatus, gom samt accepterande av bettet, bettets utseende etc. Listan kan göras lång!
På 1980-talet tränade jag bl.a. för Anders Lindgren. Han var väldigt stimulerande att träna för och var enormt noggrann och konsekvent när det gällde hästens liksidighet (”rakriktning”)! Min första häst DAWEUR (e. Dawson – Nimrod) skulle debutera i Grand Prix i dressyr. Denna fantastiska medelmåtta (?) till allroundhäst hade lätt för de svåra rörelserna och hans gångarter utvecklades när samlingen kom. (Läs mer om denna underbara buse på annan plats på min hemsida – ”Daweur – min första häst”.) Men Daweur hade en liten mun och gillade inte kandar! Anders sa då att i ett dressyrstall bör man ha flera uppsättningar av kandar… Men jag hade ju bara två egna hästar. Jag provade att rida på bridongbettet och använde ej stången och då trivdes Daweur bättre.

Men studera hur betten såg ut!
Träns- och bridongbetten hade en led, som lätt hamnade uppe i gommen om hästen gick emot handen. Man la till en led på mitten (3-delat bett) och många hästar verkade gilla förändringen. Själv föredrar jag numera det raka, lite bågformade bettet, som de flesta hästar (även de med lite plattare gom) verkar gilla bättre.
Stångbetten kunde ha stor s.k. tungfrihet med en stor båge. Den var nog inte så mysig att få upp i gommen när stångtygeln verkade genom skänkeln på bettet. Och skänkeln var ibland ganska lång… Vilken hävstång!
Och glöm inte att studera hästens anatomi! T.ex. en lågt ansatt hals med underhals och kort nacke. Där ser man ofta att hästen har svårt att gilla bettet om inte hästens balans och liksidighet förbättras. Det gäller att förbättra hästens balans och överlinje! Hästen måste bära sitt huvud och sin hals på ett bra sätt!

HANDEN, HANDEN, HANDEN!!!
Hur ska vi få den där fina kontakten med hästens mun, d.v.s. upplevelsen av hästens bakbens bärkraft och påskjutande kraft?
Anders Lindgren var enormt noga och konsekvent när det gällde att rakrikta hästen, d.v.s få den mer liksidig! Man kan redan hos en fölunge se vilket som är dess dominanta sida. Manen faller vanligen åt den svaga sidan. Man måste komma ihåg att vi däggdjur har en dominant (stark) och en recessiv (svag) sida, som tyvärr kan leda till större oliksidighet genom avsaknad av rätt träning. Hästen kan ju vara född med en mer eller mindre uttalad oliksidighet, hästen kan ju även ha varit skadad. En sned ryttare kan tyvärr även förvärra hästens oliksidighet! Man talar ju ibland om s.k. tygelhälta under vissa ryttare. Studera ryttarens sits och om ryttaren eventuellt ger hästen mer stöd på den starka sidans tygel! Man ser då ofta hur hästen sätter ner sitt starkare bakben snabbare och får en obalanserad, asymmetrisk gångart.
Så jobba med hästens liksidighet (”rakriktning”) genom att skapa kontakt på den svaga sidans tygel oavsett varv på ridbanan, oavsett gångart eller rörelse! Då kan man hjälpa hästen till ett bättre liv.
Alla dressyrprogram och de flesta hoppbanor är uppbyggda i symmetrins anda och då måste man ju träna upp hästens och ryttarens liksidighet!
För att förstå handens känsliga kontakt med hästens mun så måste man förstå den riktiga lodräta sitsens betydelse! Så studera Sally Swifts lära i ”centrerad ridning” och förstå Xenofons kloka bild av en ryttare till häst!

Tack för den här gången!
/Maggi