BANHOPPNINGSTRÄNING söndagen den 17 november 2024.
Så blev det äntligen banhoppning! Banan bestod av låga hinder i omväxlande vänster- och högersvängar. Ryttarna manades som vanligt att hitta balansen i sina fötter! Ryttarnas kontakt med hästens mun blev så mycket bättre. Och så är det onekligen lättare att hoppa mitt över hindret, t.ex. ett krysshinder. Ryttarna lyckades riktigt bra!
Efter träningen blev det en efterlängtad stund med fika, hästsnack samt utdelning av diplom och minnesrosett.
UTBILDNING är aldrig fel!
Undertecknad utbildade sig till ridinstruktör på Strömsholm under 1970-talet. Därefter gick jag olika utbildningar i banbyggnad, hoppdomare, dressyrdomare och exteriördomare. Jätteintressant och väldigt nyttigt!
Så det här med att bygga hoppbanor har alltid varit roligt även om det varit på lokal nivå. Det där med ca lika många vänster- som högersvängar och även i omhoppningen. Tala om liksidighetskrav hos ryttare och häst! Jag bli faktiskt väldigt inspirerad av konstnären Hilma af Klint, vars målningar genomsyras av mjuka linjer åt båda hållen.
Och så blir man så fascinerad av Ulla Håkansson! Tänk att kunna hålla igång som hon gör. På en bild i boken ”Ridsportprofiler i Sverige”, 2023, står hon med författaren Karin Carlsson bakom ett hinder – ett kryss av lite äldre modell! Ulla brukar hoppa lite när det är isigt ute – t.o.m. på sin Grand Prix-häst!
RYTTARENS SITS!
Och så det här med ryttarens sits…
Sally Swift lärde ut en jättebra övning för att hitta fötternas placering under ryttarens balanscentrum.
Växla mellan att rida lätt 5 ggr, sitta ner i lodrät sits 5 travsteg och sen stå i lätt sits 5 travsteg.
5 + 5 + 5!
UPPREPNING!
Nedanstående stycke tycker jag är så pass viktigt så det får hänga med på min Aktuellt-sida en omgång till! Läs och fundera på hur vi ryttare kan finna den fina kontakten med hästens mun (oavsett bett)!
RYTTARSITSEN!
Jag läste för inte så länge sedan om att kunskapen om ryttarsitsen hade utvecklats under de senaste 10 åren… (?) Man studerar ryttarsitsar som verkar vara s.k. energieffektiva och från dessa försöker man få fram en ”sitsoptimering . en vertikal balanserad ridning”, som bygger på modern forskning om hästens och ryttarens rörelsemekanik.
Det man egentligen kan börja med är att erkänna att den lodräta sits (axel, höft, häl) som vi lärt ut under decennier är FEL! Hälen ska inte var lägre än fotsulans främre delar. Inga nedtrampade hälar!
Den riktiga lodräta sitsen är örsnibb, axel, höft, ca yttre fotknölen! Och det här är ingen nyhet!
Om man jämför med den anatomiska lodlinjen på marken, studerar Sally Swifts förklaringar i sin bok ”Ett med hästen” samt beundrar greken Xenofons (ca 450 år f.Kr.) kunskap om ryttarens sits så blir man lite generad över att vi tror att vi forskat fram en ny kunskap. Vi bör bredda vår kunskap om människokroppens balans, symmetri, spänst och harmoni för att förstå hur vår sits stör hästen så lite som möjligt samt hur vårt kroppsspråk och våra hjälper ska bli signaler till hästens kropp. Och upplev andningens betydelse! Börja träna hur du står på fötterna och bygger upp kroppens delar ovanför dessa. Belasta båda fötterna lika för att utveckla din symmetrikänsla. Och lyssna på hur du går m.m.
Varför inte träna Yoga – det är en kunskap som lär vara ca 5000 år gammal! Vi kan hitta vårt balanscentrum i vår bäckenbotten och vårt kraftcentrum i buken. Tala om energisnål ridning!
Sally Swift upptäckte att många av hennes tankar och undervisningsmetoder kommer från de orientaliska kampsporterna Tai Chi, Chi Gong och är flera tusen år gamla! Att finna sitt kraftcentrum i kroppen och uppleva hur energiströmmarna därifrån (som släpps ut i en punkt ca 3 tvärfingrar under naveln) kan få hästen att svara framåt eller mer uppåt-framåt låter flummigt men är en fantastisk känsla! Hjälperna till hästen blir känsliga och mer osynliga – ryttaren blir ett med hästen!
Och så behöver vi förstå innebörden av ordet proprioception (kroppsmedvetenhet), som ger oss möjlighet att röra oss fritt utan att tänka på det. Denna forskning gav Nobelpriset i medicin/fysiologi 2021!
Man blir aldrig fullärd! Och allt ovan kräver en bra hållning och bålstabilitet. Och en realistisk insikt om ryttarens och hästens grundförutsättningar. Det är denna insikt som är så spännande och ger även möjligheter till ett friskare liv. Man behöver inte vara tävlingsryttare! Och hästarna behöver inte var fantastiska sporthästar!
PS! Hur kan man lura kvinnor att gå med högklackade skor? Förkortade hälsenor och total avsaknad av helhetskänslan i fotsulorna. Och spänningar i kroppen…
Lycka till!
/Maggi