HÖSTTERMINEN inleds vecka 35 (måndagen den 28 augusti)!
Kvällsgrupper (måndag – torsdag), privatlektioner, hoppträningar, tömkörningslektioner, söndagar med specialträning i programridning, banhoppning, Caprilli, Working Equitation. Helgkurser kan även bokas.
Höstens program beräknas vara färdigt vecka 36!
NYHET! BERGA MUSEUM!
Nu har vi utökat sevärdheterna här i Berga! Förutom ”Hästbo´n vid Slätmon”, som har ett fint begagnat utbud av hästartiklar så har vi numera även ett Museum med gamla lantbruksredskap (de flesta är härifrån Berga-gårdarna). Vi har även hittat en gammal hästsko från 1600-talet och ett gammalt mynt från 1768! Vårt hus är från slutet av 1700-talet! Det har också varit roligt att få ordning på alla sakerna!
ÄLDRE HÄSTAR!
Våra hästar har blivit äldre men är fortfarande vid god vigör! De håller igång sina kroppar flera dagar i veckan (lektioner, duktiga fodervärdar och så gamla (?) Maggi). Tänk om vi människor kunde göra detsamma. Man blir onekligen inspirerad av Ulla Håkansson, 85 år och ”still going strong”. Hon är fantastisk!
HÄSTAVELNS UTVECKLING – fortsättning från förra Aktuellt.
I förra Aktuellt tog jag upp ämnet på staffliet i stallet.
Redan greken Xenofon framhöll för ca 2400 år sedan exteriörens betydelse vid valet av häst i en av världens första kända ridläror! En pusselbit för ökad förståelse!
Jag skrev en insändare, ”Vart är hästaveln på väg?”, som publicerades i Ridsport den 16 februari 2016. I denna nämnde jag vad Hans Barkevall sa vid en exteriörberdömningskurs här i Berga 1997. ”Om 10 år kommer dagens bästa hästar att vara medelbra”. Tyvärr hamnade vi då i Totilas-febern och fick in en massa överrörlighet hos hästarna. Som tur var dök Valegro upp vid OS i London 2012 och en lösgjord, spänstig häst blev åter idealet. Men vart är aveln egentligen på väg?
I Ridsport nr 22, 2016 varnade Kerstin André om denna överrörlighet och vilka problem hästarna kan få med instabila leder etc. Kyra Kyrklund nämnde i samma artikel att dagens hästar redan kan trava och galoppera.
”Hästar av idag är som en annan ras jämfört med förr. De flesta verkar vara födda med att redan kunna piaff och passage” som Louise Nahorst beskriver i boken ”Ridsportprofiler i Sverige berättar ridsporthistorier” som kom ut i år.
Ulla Håkansson tar upp i en artikel i SvD den 17 juli i år att hästarna har blivit ädlare och har fina gångarter.
Samtliga har dock varnat för att utbilda hästarna för fort! Utbildningen måste få ta tid för att skelettet ska växa färdigt och muskulaturen måste utvecklas successivt för att stabilisera lederna. Hästarna måste också hänga med mentalt. Och det där med rakriktning (= liksidighet) är inte så lätt!
I Ridsport nr 1, 2014, har Bo Tibblin skrivit en tänkvärd artikel! Han nämner att dagens hästar är lättare att rida och kan dölja sämre ridning. Han nämner också att domarna kanske inte alltid har så lätt att döma ekipagen… Studera Tristan Tuckers spexande på hästryggen. Man ser att den ”självgående” Grand Prix -hästen verkligen försöker hjälpa den obalanserade, skumpande, övertydliga ryttaren Tristan. Men hästens form och utförande av rörelserna ser ändå rätt bra ut!
Att jag tror att denna fantastiska avelsutveckling kan leda till problem är följande:
1. De flesta hästarna hamnar inte hos tävlingsryttare och proffs! Dessa väljer hästarna med bäst förutsättningar (bra gångarter, symmetriska, bra mentalitet och vackra).
2. De flesta hästarna hamnar hos vanliga ryttare och ridskolor! Där kanske man inte har möjlighet att hjälpa hästarna. Här behövs lite mer ”lagom-hästar”!
3. Många ryttare har kanske bara ridit dessa lättridna hästar! Hur ska de då ha tålamod och kunskap om hur man egentligen utbildar en häst som ska bli ridhäst? Jämför med den gamla ridutbildningen. Där tränar man hästens kropp i ett för hästen lagom lugnt tempo tills hästen har hittat balans, takt, liksidighet, lösgjordhet och så småningom samling. Dessutom tränar man mycket övergångar! Förr sa man att traven är den lättaste gångarten att förbättra och skritten är den svåraste.
4. Och så alla proffs som blir tränare…! Som ska förstå ekipagets problem med obalans, oliksidighet etc. De har kanske aldrig behövt fundera hur man lägger detta spännande utbildningspussel?
5. Domarna kanske får svårt att döma bra inverkansridning på en självgående häst?
De flesta hästar är byggda med mer tyngd på sina framben och vår uppgift är att bygga om hästen till en ridhäst i balans och med större liksidighet. Glöm inte denna urgamla kunskap!
Vi måste ge hästarna mer tid att bygga upp sina kroppar så att de kan bära ryttare! Hästen ska ju inte vara ett sportredskap som man kan kräva snabba resultat av därför att den borde klara av det och att den troligen har kostat mycket pengar…
Vad menas med en bra häst? Vad menas med bra resultat? Vad menas med bra ridning?
Snart är väl ridning inte KONST längre! Hästen kommer kanske t.o.m. att ersättas av en AI-häst…?