HARMONI ÄR DET NYA LEDORDET I DRESSYR!
I högre klasser ska man nu minimera punkterna under ”Allmänt intryck” till en punkt – HARMONI.
I svenska program finns det fyra eller fem bedömningspunkter under ”Allmänt intryck”, där begreppet harmoni finns under punkten lösgjordhet.
Det här med harmoni låter bra men kanske man glömmer bort att hästar är så olika varandra. En del hästar är vad jag kallar ”superhästar”. De har en bra anatomi, bra rörelser, bra liksidighet, bra temperament m.m. Och ritten bedöms ofta som harmonisk. Vissa hästar älskar dessutom att visa upp sig, nästan oavsett vem ryttaren är (tänker lite på Tristan Tuckers spexuppvisningar). Och ibland ser man otroligt skickliga ryttare som rider känsliga och svåra hästar till beundransvärda resultat (ofta i utbildningssyfte). Ibland ser man dessutom proffs vars sitsar låser hästens rörelser i t.ex. piaffen (hästen bakom hand med understuckna framben) eller i början av en ökning (Ulla Salzgeber hängdes ut 2003 då hon i början av en ökning tryckte på med sitsen varmed hennes GP-häst Rusty hamnade bakom hand och på bogarna. Se bild nedan.). Många domare ser tyvärr ofta inte sitsproblem som dyker upp. Och sitsen är en färskvara!
Bör man då inte studera ryttarens sits och inverkan samt ge råd till ryttaren även på denna nivå? Hela ritten ska väl inte straffas…
I Ridsport nr 22, 2001, hade jag en insändare som handlade om ”Ekipaget är en helhet. Reflektioner över hästens form!” Där skrev jag bl.a. ”Som instruktör/domare måste vi lära oss att se sambandet mellan ryttarens hållning och hästen hållning (form)!”
Vi får inte glömma att all denna kunskap och träning ska leda till att våra hästar får bättre hållbarhet samt ett längre och bra liv!
2003. Ulla Salzgeber på Rusty i början av en ökning. I Ridsport nr 2, 2003, publicerade Wiveka Schenholm under Dressyrkrönikan en tysk artikel – ”Tyska domare slår larm. Ryttarna drar ihop sin hästar!”. I en insändare i nr 4, 2003, försvarade jag ryttaren och betonade att det var en ögonblicksbild och denna ”trycka på sits” är vanlig i t.ex. ökningar. Ulla Z. satt inte så senare i ökningen och då bar sig Rusty i 2-takt och med nosen framför lodlinjen! Det här måste domarna lära sig att se!
Samtidigt vill man göra en tydlig koppling till den s.k. utbildningsskalan. Det är här jag reagerar! Och har gjort i minst 30 år!
Utbildningsskalans sex steg är:
1. Takt. 2. Lösgjordhet. 3. Kontakt. 4. Schvung. 5. Rakriktning. 6. Samling.
Alla dessa steg är rätt men ordningen är inte logisk. Man måste flytta fram nr 5 RAKRIKTNING ! Hur ska man få rätt kontakt mellan bett och bakbenens bär- och påskjutande kraft om man inte försöker hitta nr 5? Hur ska man kunna utveckla hästens gångarter (inkl. takt),lösgöra, samla och utveckla schvung om man inte jobbar med nr 5?
Där klingar Anders Lindgren ord i bakhuvudet! Han fick ryttaren att förstå hur viktig och hur svår rakriktningen verkligen är! För att kontrollera hästens nivå av liksidighet kan man lätta på starka sidans tygel och känna om hästens kontakt med bettet på den svaga sidan kvarstår. Alla hästar kan ha olika grader av oliksidighet beroende på genetik, anatomi, skador m.m… och inte att förglömma – ryttarens sits och inverkan!
Och så tillkommer ”piloten”…”En sned ryttare kan aldrig rakrikta en sned häst”! Detta uttryck är rätt svårt att begripa! Man måste verkligen inse att hela ekipaget måste studeras och ge ryttaren råd! Man hör Sally Swifts kloka ord! Och ser hennes bilder!
Jag reagerade på denna s.k. utbildningsskala på 1980-talet! 1992 gav jag därför ut ”Ryttarens och hästens ABC”, som finns att läsa på min hemsida!
OVANSTÅENDE PAPPER SKREV JAG NER 2022 !
Det var efter många års funderingar varför vi inte kan komma fram till en logisk undervisningsmetodik.
Jag utbildade mig till ridinstruktör på Strömsholm på 1970-talet (efter att ha hoppat av mina läkarstudier…), gick banbyggarutbildning i slutet av 1970-talet, utbildade mig till dressyrdomare i början av 1980-talet (för Hans-Helge Rasmussen, som även var min tränare), tränade även för Anders Lindgren (när han var hemma i Sverige) under 1980-talet. 1987 fick jag foglossning efter sista förlossningen (har fortfarande problem) och fick sluta att tävla i högre klasser. Jag blev därefter kanske ännu mer intresserad av ryttarens sits och inverkan. Kinda häst var med och bjöd hit amerikanskan Sally Swift våren 1989.
Det var Anders Lindgren som fick mig att inse hur viktigt och svårt det var att rakrikta en häst. Det sas att de ryttare han inte kunde hjälpa skickade han vidare till Sally Swift för att få hjälp med sitsen. Vilken insikt om hur viktigt det är med att förstå hela ekipaget.
RYTTARENS SITS, FÖLJSAMHET OCH INVERKAN är ett ständigt återkommande ämne! Jättespännande! Och man blir aldrig fullärd! Dessutom färskvara!
På bilden i tidskriften ATL ovan sitter undertecknad på min hingst PORTENTO f. 1980 e. Portwein 511 – Dragon 465). Portwein såldes av Wiveca Schenholm till Tyskland 1979. Där blev han 1981 tysk mästare i dressyr under Heike Kemmer!
Tack för den här gången!
/Maggi